Jag står stilla med solen i ansiktet. Jag känner mina fötter mot jorden. Jag andas. En liten time out från allt som rör sig. En stunds påfyllning. Här och nu. Oavsett vad som rör sig inom mig, att komma in i kroppen, känna mina fötter, det hjälper mig alltid till lite mer här och nu, lite mer harmoni. Ett stilla behagligt lugn. Jag säger som min älskade Lisa Ekdahl "Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå, är jag bortom tankarna och orden, det finns inget jag måste förstå".
Emma
tisdag 23 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar