Det är så fantastiskt att se alla dessa olika kroppar med sitt eget personliga rörelsemönster och uttryck. Alla kroppar och individer med sin inneboende lust att röra sig. En lust som fanns där från allra första stund, redan i magen. En lust som ibland har blivit bejakad och ibland har fått stå tillbaka. Nia lockar fram den, får kroppen att minnas även om den varit glömd. Det är en glädje att få se denna glädje hos andra och att få uppleva den, igen, igen och igen.
Jenny o Emma
fredag 29 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar